14 maj—27 september
Alla dagar 9:00—19:00
(September 10:00—17:00)
Pilane, med sin spännande historia, ett stort välbevarat gravfält från järnåldern, fornborgar i närheten och en omväxlande, vacker topografi, är en av de mest unika platserna i Sverige, där natur och kultur samverkar. Här sammansmälter naturens rum och konstens rum i ett och samma öde.
Pilane är en plats för utsikt och insikt. Under ett tyngdlöst ögonblick befinner vi oss i en liten Arcadia fylld av möjligheter.
Sommaren 2026 visas i Pilane ett generöst urval om elva skulpturer av den brittiske konstnären Tony Cragg.
Rikedomen och oförutsägbarheten i Tony Craggs estetiska idéer är lika häpnadsväckande som mångfalden i naturen. Naturen har också varit en ständig inspirationskälla för Cragg, som tillbringade minnesvärda år i barndomen på farfaderns gård i södra England. Det organiska och det geometriska förenas skarvlöst i hans suggestiva verk.
En ny stjärna, Morningstar, lyser över Pilanes klippor. Eric Langert och Per Petersson har tillsammans skapat en sfärisk himlakropp som lockar med sina skimrande färger och ett lekfullt ljusspel. Prismor bryter ljuset och bjuder upp till dans. Vackert och harmlöst – tänker man vid första ögonkastet. Klurigt och lurigt – blir det när man tänker efter. En morgonstjärna – själva formen för det svävande objektet – är ett medeltida kross- och slagvapen, där en klotform har försetts med utstickande järnspikar. Detta offensiva närstridsvapen blev vanligt under 1300-talet och användes för att krossa rustningar och sköldar.
Alldeles intill den gåtfulla Morgonstjärnan finns en ingång till … just det! Till vaddå? Ett skyddsrum? Ett lager? En hemlig lokal? De som tidigare besökt Pilane börjar kanske rannsaka sitt minne. Har jag missat det? Har den här ingången som leder rakt in i berget alltid funnits här?
Jordisk tagg reser sig bland stenblocken i en liten skogsdunge i Pilane, som om den vuxit fram ur markens eget minne. Runt den koniska metallbasen har Berit Lindfeldt låtit svarta gummitrådar löpa varv efter varv, som en mörk väv av tid. Avbrotten, skavankerna och de hopknutna partierna liknar ärr, årsringar och spår av liv som burits och brustit men fortsatt vidare. Den distinkta formen sträcker sig uppåt med en stilla självklarhet, mot något obestämt. I sin minimalistiska skönhet och symboliska tyngd är konstverket svindlande.
Tre koboltblå stålskulpturer med inbyggda högtalare är placerade vid en liten damm i Pilane. De påminner om gåtfulla blommor i ett stilla samtal med landskapet. Deras former för tanken till förstorade näckrosor — blå lotus (Nymphaea caerulea) — eller till blåklockor som slagit ut i metall. När besökaren närmar sig börjar verken svara med ljud, drivet av solljus genom solcell och batteri, som om själva dagen gav dem röst. Ljudkompositionen vandrar från blomma till blomma. I denna ljudrörelse kan det upplevas som om växterna talade ett inre, uråldrigt språk.
Stundvis bärs också ljudet av Notre-Dames klockor i Paris över vattnet, som ett avlägset minne eller ett eko från en annan värld.
Ett luftigt torn reser sig högt upp på en bergsknalle i Pilane. I fyra, till storleken likadana moduler, finns mindre element, som tycks fritt sväva, inramade av den silvriga huvudstrukturen. De abstrakta formerna är till synes enkla. Blicken, som av hävd letar efter något igenkännbart, hittar så småningom stiliserade figurer här. En hopkrupen kropp på en stol. En ryggtavla med vinklade ben … Ett visuellt eko av en uppochnervänd verklighet, gestaltad med minimalismens industriella precision och konkretismens strävan efter en autonom form och rena färger.
En stor kaja har landat i Pilane. I den nordiska och europeiska folktron symboliserar kajan visdom, intelligens och gemenskap. Den har också uppfattats som ett tecken för förändring, där ett ökat antal kajor kunde varna för stundande svåra tider. Men kajor har också förknippats med goda omen och klokskap.
En gigantisk knallgul fjäril har landat bland klipporna i Pilane. Skulpturen Fjäril av Göran Hägg föreställer en monarkfjäril i stort format. Som en kvardröjande livsform från det förflutna är fjärilen med sina drygt två meter i höjd både ståtlig och skör.
På det högsta berget reser sig Anna, som med sin storslagna och samtidigt meditativt lugna uppenbarelse tycks befinna sig bortom verklighetens skarpa ljus. Gränsen mellan materiell och spirituell värld suddas ut just här.
Annas vackra, kontemplativa ansikte med slutna ögon förmedlar en känsla av koncentration och upphöjt lugn. Det är som om hon klev ner till oss från en annan dimension bortom tiden. I den drömska stämningen sprids budskap om hopp och obegränsade möjligheter.
I år firar Skulptur i Pilane 20-årsjubileum. Det gör vi genom att titta både bakåt och framåt. Har vi vårdat det 2000-åriga kulturlandskapet på ett bra sätt? Har vi förmått visa bra och spännande konst? Vad kan vi göra bättre de kommande 20 åren?
Skriv gärna till oss och berätta vad du tycker. Som hjälp på traven har vi satt samman en ”sentimental journey” där du kan göra en digital resa i kulturlandskapet bland de konstverk vi visat under årens lopp.